Vad borde man ta sig till?

Är det någon mer än jag som misstänker att allting man gör upptäcks, avslöjas och ifrågasätts? Att man inte kan skriva en rad man inte står för, eftersom någon kommer att läsa den och dra slutsatser om ens person?

Jo, visst. Det är klart att det är så. Men precis som när man lär sig att rida så måste man hoppa upp på hästen igen när man skrivit någonting dåligt. Om man inte vågar ta risker, vågar göra bort sig så utvecklas man varken som skribent eller ponnyryttare. Det vet man ju, för så säger alla. Fast å andra sidan: alla säger ju redan allting.

Stäppvargen säger att jag inte skriver för att jag är rädd för att göra bort mig, rädd för att inte räcka till. Har han rätt i det? Självklart. Gör det någon skillnad för mig när jag försöker få vad som helst till stånd? Nix.

Ju mer man vill göra desto mer drömmer man och ju mer man drömmer desto mindre gör man.