Upprörd i Uppsala

I Diego hittade jag följande upprörande intervju. Den intervjuade, Elli Eisenhauer (vilket faktiskt är ett riktigt tufft namn), är universitetspedagogisk utvecklare på Stockholms universitet med inriktning på it. Apropå Apples senaste idé, att tillhandahålla föreläsningar som kan laddas ned och ses och lyssnas på via en Ipod, säger han så här:

"Att sitta med på en tvåtimmars föreläsning kan vara nog jobbigt. Att se den på en liten Ipodskärm är nog ingen bra idé"

Journalisten ställer följdfrågan: "Apple vill föra samman universitetsstudier med modern livsstil, vad tycker du om det?"

"Spontant tycker jag att inte att studier och en designad livsstil hänger ihop.
Det känns väldigt amerikanskt. Studenterna behöver få vara privata också."

Så talar en konformist. En byråkratisk, reaktionär konformist. Det värsta släkte som står att finna på denna universitetsjord.

Jag behöver väl knappast nämna vilken fördel det skulle innebära att få föreläsningar tillgängliga i ett sådant format att man när som helst skulle kunna ta del av det? Att inte vara beroende av det lilla ögonblick som förflyter mellan det att en person säger A och fortsätter med B för att skriva ner detta A? Att om man är sjuk ändå kunna följa föreläsningen? Nä, det framträder som en självklarhet. En given förbättring för varje framåtsträvande student.

Men så när man är som mest uppjagad och glad över ett sådant förslag, så stöter man på ett citat från Elli Eisenhauer och faller förtvivlad tillbaks i fåtöljen. Vad pratar han om? Att studier och en "designad livsstil" inte hänger ihop? Vad är det för floskler? Vad är i huvud taget en "designad livsstil" och vad är det som gör att en sådan inte kan kombineras med "studier"? Varför är det "amerikanskt"? Och vaddå behöver vara "privata"?

Innehållslösa floskler, säger jag!

Jag blir så upprörd.