Samhällsmystik

Att mystifiera antisemitismen såsom den gjorts i den pågående debatten efter undersökningen om svenskars inställningar till judar, leder i slutändan till att de antisemitiska tendenserna förstärks. Därom blir jag övertygad när jag läser om undersökningen, vars största brist (vid sidan om de ledande frågorna) är att den skiljer antisemitismen från andra former av främlingsfobier och framställer den som en mystisk och ondskefull kraft.

Jag tror att antisemitismen i debatten framställs som mer omfattande och problematisk än vad den i själva verket är. Misstolka mig inte; antisemitism är ren och skär idioti och den utgör i sig ett verkligt problem. Men jämfört med andra former av främlingsfientlighet är den inte så omfattande som man förleds att tro. Jag tror exempelvis att muslimer och romer drabbas mycket hårdare av fördomar i samhället än vad judar gör. Den människa som har ett arabiskt namn har betydligt svårare att få jobb än en person med ett judiskt, eller "svenskt" namn.

Därmed inte sagt att antisemitismen inte är ett problem eftersom andra grupper är hårdare drabbade. Därmed inte sagt att den borde ignoreras. Men när en form av främlingsfientlighet ägnas mycket större uppmärksamhet än andra så ger det en känsla av obalans och orättvisa. Och upplever man att en sådan obalans föreligger så börjar man fundera på varför och där någonstans öppnar man dörren på glänt för konspiratoriska tankar om ett för stort judiskt inflytande. På det viset kan fokuseringen på fördomar om judiskt inflytande späda på fördomar om judiskt inflytande.

För att motverka sådant resonerande bör all sorts främlingsfientlighet motarbetas, utan urskiljning och utan mystifiering. Därför bör antisemitismen undersökas sida vid sida om andra xenofobier. Därför bör islamofobin ägnas betydligt mer uppmärksamhet än vad som görs.