Lite kort om Gud
Att tro på en gud är att surrender to the subliminal. Med det vill jag säga att man har lurats att dra förhastade slutsatser om sakers tillstånd för att man slagits av någonting storslaget och sublimt.
(Titta vilken engelska-mupp jag blivit: Att tro på en gud är att surrender to the subliminal. Så fånigt! Bara för att jag tycker att "surrender to" låter tufft och eftersom jag inte hittar en lika tuff formulering på svenska, så intalar jag mig själv att jag måste skriva uttrycket på engelska. Hej Kishti Tomita.)
Det finns någon matematiker, eller vad han kan tänkas vara, som har ett exempel som handlar om en låda i vilken det antingen kan finnas en katt, eller inte finnas en katt. Enligt någon slags logik så innebär det att katten både kan finnas där och inte finns där. I experiment har man tydligen lyckats visa att någon slags sub-atomär partikel kan både vara och inte vara på ett ställe samtidigt, av någon anledning som jag inte minns men misstänker har någon slags implikation för den allmänna relativitetsteorin (för det verkar ju allt matematiskt ha).
Men till min poäng: om man inte vet om huruvida det finns en katt i lådan eller inte, så bör man låta bli att uttala sig om saken! Att anta något av alternativen vore att utesluta en hel, eller rättare sagt halv, värld av möjligheter. Tänk om man antar att katten inte är där och slänger lådjäveln i soporna, för att upptäcka att katten visst var där och att den nu ligger bland en massa gojs och kvävs av äckel? Då har man missat oändliga mängder quality time med missen och får ångra det i evighet!
Detta för att illustrera min stora filosofi om kunskap och tro. Den går i korthet ut på att man ska hålla tyst om det man ändå inte vet något om. Följriktigt är jag varken troende eller ateist, utan bara ovetandes. Det ni!
(Titta vilken engelska-mupp jag blivit: Att tro på en gud är att surrender to the subliminal. Så fånigt! Bara för att jag tycker att "surrender to" låter tufft och eftersom jag inte hittar en lika tuff formulering på svenska, så intalar jag mig själv att jag måste skriva uttrycket på engelska. Hej Kishti Tomita.)
Det finns någon matematiker, eller vad han kan tänkas vara, som har ett exempel som handlar om en låda i vilken det antingen kan finnas en katt, eller inte finnas en katt. Enligt någon slags logik så innebär det att katten både kan finnas där och inte finns där. I experiment har man tydligen lyckats visa att någon slags sub-atomär partikel kan både vara och inte vara på ett ställe samtidigt, av någon anledning som jag inte minns men misstänker har någon slags implikation för den allmänna relativitetsteorin (för det verkar ju allt matematiskt ha).
Men till min poäng: om man inte vet om huruvida det finns en katt i lådan eller inte, så bör man låta bli att uttala sig om saken! Att anta något av alternativen vore att utesluta en hel, eller rättare sagt halv, värld av möjligheter. Tänk om man antar att katten inte är där och slänger lådjäveln i soporna, för att upptäcka att katten visst var där och att den nu ligger bland en massa gojs och kvävs av äckel? Då har man missat oändliga mängder quality time med missen och får ångra det i evighet!
Detta för att illustrera min stora filosofi om kunskap och tro. Den går i korthet ut på att man ska hålla tyst om det man ändå inte vet något om. Följriktigt är jag varken troende eller ateist, utan bara ovetandes. Det ni!
posted by Jonas Ehne at 11:48
5 Comments:
Oj vad många nya inlägg att läsa. Du borde nästan skriva hela bloggen på engelska för att få med dina fina uttryck. Nej dålig idé, du skriver så vackert på svenska....
Nu kan jag inte hålla mig längre, jag måste kommentera ditt intressanta inlägg. Jag har två invändningar som du säkert är oerhört intresserad av...
1. När du säger gud menar du då gud enligt kristen tro? En mer rimlig (och feg)frågeställning vore väl kanske om det finns något gudomligt väsen?
2. Du gör det väldigt lätt för dig genom att säga att gud antingen finns eller inte. På dig låter det som om det är 50-50 om gud finns eller inte och därför kan man inte dra någon slutsats. Enligt mig måste man ta hänsyn till ett antal olika parametrar.
För att använda mig av din katt-metafor så kan man ju fråga sig om lådan luktar fisk, rymmer en katt över huvud taget, innehåller en arg hund osv.. Svaren på dessa parametrar gör det ju mer eller mindre troligt att en katt finns där i eller inte. På samma sätt vill jag ställa mig till gud-frågan. Jag antar att man för att hitta någon anledning för att tro på gud har upplevt något själv som gör att man fått för sig att gud finns. Det har jag inte gjort och kan därför inte hitta något som tyder på att gud existerar. På samma sätt kan jag hitta massa anledningar till att jag inte tror på någon gud. Teodicé-problemet summerar dem ganska bra. Att säga att man inte kan ta ställning för att man inte vet känns lite fegt, man får väl utgå från sina egna åsikter och slutsatser i stället.
Alltid lika kul att läsa dina inlägg för övrigt.
P.S. Vad hände med middagen... D.S.
Ulf!
1. Jag menar gudomligt väsen, i bemärkelse metafysiskt väsen, i bemärkelsen någonting som existerar utanför vår tillvaro på jorden med kraft att ingripa eller skapa.
2. Jag håller med dig om att man måste ta hänsyn till indicier för att avgöra vad man ska tro på. Detta gäller för övrigt inte bara frågor om religion, utan livet i stort. Det är ju trots allt inte ofta vi kan vara helt säkra på någonting, oftas är vi väl snarare utlämnade till en oändlig rad sannolikhetsbedömningar?
Jag håller det, liksom du, för ytterst osannolikt att det finns något gudomligt väsen. Men helt säker är jag inte. Jag kan helt enkelt inte utesluta att det skulle finnas ett sådant väsen, samtidigt som jag anser det vara så osannolikt att jag inte för ett ögonblick har tänkt att anpassa min tillvaro efter en sådan hypotes.
3. Katten i lådan-exemplet haltar lite grand, det måste erkännas. Jag skulle nämligen också kasta lådan om jag inte fann något tecken på katt-närvaro. Ska skriva ett inlägg om en garderob istället, en garderob för vilken jag hyser stora förhoppningar som fungerande liknelse.
4. Middagen, ja. Jag sticker härmed ut hakan och föreslår fredag den 14:e april. Det är nästa fredag. Välkommen!
Oj, just det. Tove fyller 25 nästa fredag. Vi får ta det veckan efter!
Jag är alltid undersöka online för tips som kan gynna mig. Tack!
Skicka en kommentar
<< Home