(Lång-)randigt raljerande
Nu ska vi hänge oss åt djupt tänkande ett litet slag, mina kära läsare. Jag har nämligen upprörts över den här antisemit-debatten igen. Jag tänker dock låta bli att trassla in mig i en massa resonemang och begränsar därför mitt raljerande inlägg till tre stycken observationer.
1) Att säga att "judarna" bär ett ansvar för Israels agerande gentemot palestinierna är tydligen lite smått anti-semitiskt. Det kan jag förstå, eftersom jag inte tycker att en grupp människor kan ha den sortens kollektiva ansvar på grundval av sin etnicitet, klass eller kön. Det som är lite intressant är dock att den svenska vänsterns stora hobby i livet är att ålägga olika grupper just sådant kollektivt ansvar för orätter. "Alla män har ett ansvar för mäns våld mot kvinnor", är ett paradnummer. Jag kommer inte ihåg vem (av alla som sagt så) som skrev det i ETC, men det var där jag läste det en gång. På andra håll har jag hört om vårt (vi som är västerlänningars) kollektiva ansvar för fattigdomen i tredje världen. Eller varför inte borgarnas ansvar för förtrycket av arbetarklassen? Bär jag ett ansvar för dessa orätter för att jag är man, västerlänning, småborgerlig? Nix.
Tillbaks till det intressanta: den sortens resonemang som är tabu i etnicitetsfrågor är legio i vänsterns diskussioner av klass- och genusfrågor. Kan det möjligen vara därför som den svenska vänstern stundtals uppfattas som anti-semitisk?
2)Det finns tydligen en stor skillnad i att säga att "judarna" har stor makt i media och att säga att det finns relativt många personer av judisk börd som har makt i mediavärlden. Det första är ett normativt påstående som anspelar på gruppfördomar, medan det andra ett deskriptivt påstående om en statistisk realitet. Det hade jag inte en aning om innan den här debatten började! Om jag hade deltagit i undersökningen (där frågor av den första typen förekom) hade jag gått i fällan och svarat ja.
3)Tabu bor granne med fetischism. Jag kommer härmed ut inför er, mina kära läsare, som anti-semtismdiskussionsfetischist. Alla tabun som omger frågor om anti-semitism och judendom är helt enkelt för mycket för mig: jag bara måste diskutera dem! Men detta är ju också problemet med tabun; debatten hänger upp sig så fullständigt på objektet att de bakomliggande frågorna försvinner i all upprördhet. Jag tror att det är därför som alla diskussioner om anti-semitism urartar till att handla om allting annat än främlingsfientlighet.
Okej, nu fick jag det ur systemet. Nästa inlägg blir putslustigt och lättsamt. I promise you!
1) Att säga att "judarna" bär ett ansvar för Israels agerande gentemot palestinierna är tydligen lite smått anti-semitiskt. Det kan jag förstå, eftersom jag inte tycker att en grupp människor kan ha den sortens kollektiva ansvar på grundval av sin etnicitet, klass eller kön. Det som är lite intressant är dock att den svenska vänsterns stora hobby i livet är att ålägga olika grupper just sådant kollektivt ansvar för orätter. "Alla män har ett ansvar för mäns våld mot kvinnor", är ett paradnummer. Jag kommer inte ihåg vem (av alla som sagt så) som skrev det i ETC, men det var där jag läste det en gång. På andra håll har jag hört om vårt (vi som är västerlänningars) kollektiva ansvar för fattigdomen i tredje världen. Eller varför inte borgarnas ansvar för förtrycket av arbetarklassen? Bär jag ett ansvar för dessa orätter för att jag är man, västerlänning, småborgerlig? Nix.
Tillbaks till det intressanta: den sortens resonemang som är tabu i etnicitetsfrågor är legio i vänsterns diskussioner av klass- och genusfrågor. Kan det möjligen vara därför som den svenska vänstern stundtals uppfattas som anti-semitisk?
2)Det finns tydligen en stor skillnad i att säga att "judarna" har stor makt i media och att säga att det finns relativt många personer av judisk börd som har makt i mediavärlden. Det första är ett normativt påstående som anspelar på gruppfördomar, medan det andra ett deskriptivt påstående om en statistisk realitet. Det hade jag inte en aning om innan den här debatten började! Om jag hade deltagit i undersökningen (där frågor av den första typen förekom) hade jag gått i fällan och svarat ja.
3)Tabu bor granne med fetischism. Jag kommer härmed ut inför er, mina kära läsare, som anti-semtismdiskussionsfetischist. Alla tabun som omger frågor om anti-semitism och judendom är helt enkelt för mycket för mig: jag bara måste diskutera dem! Men detta är ju också problemet med tabun; debatten hänger upp sig så fullständigt på objektet att de bakomliggande frågorna försvinner i all upprördhet. Jag tror att det är därför som alla diskussioner om anti-semitism urartar till att handla om allting annat än främlingsfientlighet.
Okej, nu fick jag det ur systemet. Nästa inlägg blir putslustigt och lättsamt. I promise you!
posted by Jonas Ehne at 11:01
2 Comments:
det här är ett väldigt intressant resonemang, och jag ska när jag har ork utveckla mitt svar på det. men jag tycker typ såhär: att ja vi i västvärlden har ett kollektivt ansvar för fattigdomen i tredje världen. eftersom vi tjänar på den så gör vi inte heller tillräckligt för att lösa problemen. och ja, män som grupp har ett kollektivt ansvar då de tjänar på sin överordning.
Jag ska förtydliga mitt resonemang: Det finns kollektiva ansvar, men de kan aldrig överföras på en individ. Således kan inte du kliva fram till mig och säga "Jonas, din jävel. Nu har jag råkat ut för glastaket i jobbhierarkin och har svårt att utvecklas vidare och bli chef. Det är ditt fel, för du är man och tjänar på patriarkala strukturer!" Det vill säga: du kan visst säga så till mig, men då hävdar jag att du inte alls kan säga så till mig.
Nu ska jag dra mig tillbaks för lite reflektion. Jag återkommer med ett nytt inlägg i frågan inom kort!
Skicka en kommentar
<< Home