Retour de France (dopning)

Nästan på dagen en månad efter att jag slutade skriva här så återvänder jag. I triumf, hade det varit roligt att tillägga. Men det är långt från sanningen. Mina små skrivprojekt har gått dåligt - för att använda ett uttryck som på millimetern fångar graden av succé - och det enda jag gjort den senaste tiden förutom att drömma om framtida skrivuppdrag är att jobba på bankkontor. Och att läsa Proust! Fast jag har bara läst ett par hundra sidor eftersom läsningen endast äger rum när jag sitter på toa eller de fem minuter jag låter passera mellan det att jag lägger mig i sängen och det att jag vänder mig till höger i syfte att somna.

Den här omgången på Stäppvargen så har jag inte tänkt att berätta för någon om att jag skriver på den. Jag har bara tänkt att skriva om vad jag gör och vad jag tänker på utan att bry mig om några läsarsiffror. Allting är väldigt low key.

Förresten så sålde Bob Geldof bara 45 av 12 000 tillgängliga biljetter till sin konsert i Rom häromdagen. Det gjorde mig nästan glad, för jag har aldrig gillat hans uppenbarelse och dessutom alltid undrat vad han presterat förutom de där galorna. Typ ingenting, var svaret.

Och dessutom så är det Gringo-redaktionen som gör Pridebladet, eller Dagens Pride eller Homo Nya Tidning eller vad festivalens egna tidning nu hette. De, Gringo alltså, är så pk att man skulle kunna kräkas på dem. Bögar är däremot coola.

Gringo är Bob Geldof! Fast med skillnaden att det går bra för dem.

Så där ja.

Välkommen tillbaks Stäppvargen!

Mm, ja. Tack.