Ebba Witt-Brattströmska kompaniet (Del 11)

Som svar på frågan om när EWBK-debatten kommer att ta slut, så tycks svaret vara: aldrig. I lördags (20/5) gjorde Maria Schottenius debut på EWB:s lag och debatten rasade vidare.

Schottenius tar upp tvåspråkstråden för att nysta ut den lite grand. Hon påminner läsarna om den famösa undersökning som EWB tog upp i sitt andra inlägg, den som handlade om att det inte var bra att dela upp svenskan i svenska respektive svenska som andraspråk. Nedan citerar hon utredningen:

"De två svenskämnena bör utvecklas till ett nytt gemensamt svenskämne, såväl i grundskolan som i gymnasieskolan. Detta gemensamma svenskämne innebär att svenskämnet vidgas och får ett bredare perspektiv och att andraspråksundervisningen utvecklas som en del av svenskämnet. Den stora utmaningen ligger då i att utveckla innehåll, arbetssätt, organisation och, inte minst, bedömning."

Sen tar Schottenius upp en intressant tanke, att det inte är något fel med svenskundervisning:

"Ingenting blir bättre för att svenskundervisningen blir sämre. Motsättningen mellan omsorgen om det svenska språket och viljan till integration av invandrare är konstruerad. Det förstår inte regeringen."

Modersmålsundervisning står inte i motsats till svenskundervisning heller, konstaterar Schottenius. Hon påminner om att de finska krigsbarnen som klarade sig bäst var de som fick finskundervisning också. Hon skriver därefter:

"Språkkunskaper är bra, alltid. Men nödvändigheten av modersmålsundervisningen i skolorna är en sak, som inte bör påverka satsningen på svenskämnet.

Och sen slutklämmen:

"Litteraturen ger bilder av hur samhället har varit och hur det kan bli. Den är en kunskapskälla som ger förståelsen djup. Och litteraturen erövras genom språket.

Därför: Stärk svenskämnet. I stället för att rusta ner litteraturundervisningen, som just nu sker på många håll, rusta upp den. Se till att alla elever får läsa mycket litteratur i skolan. Alla kommer att vinna på det."

Schottenius och EWB verkar hålla med varandra. Litteraturen och framångsrik svenskundervisning hör ihop, anser de. Som ett svar på frågan om modersmåls- och svenskundervisningens förhållande gentemot varandra skriver hon att de i sig inte stor i något motsatsförhållande. Det är ett riktigt konstaterande, förstås. Tillägget att inte heller integrationssträvanden och svenskundervisning stor i motsats till varandra är en intressant parallell till den föregående frågan. I båda fallen har ingen påstått att motsattsförhållanden skulle råda, däremot så har uttalanden som skulle kunna tolkas så fällts.

Frågan om en tudelad eller sammanhållen svenskundervisning i skolorna känns (fortfarande) som en rent skolteknisk fråga. Men den verkar intressant, ändå. För visst känns det som att tvåspråksforskarna ägnar sig åt nervöst revirpinkande?

------------------------------------------------------------------------------------

Snart på Stäppvargen: Den officiella sammanfattningen av Stäppvargens uppfattning i EWBK-debatten!