Ebba Witt-Brattströmska Kompaniet (9:1)

Så hade Dagens Nyheter fått för sig att de skulle göra som Stäppvargen och sammanfatta EWBK-debatten. Där Stäppvargen låter läsarna kommentera artiklarna direkt på bloggen, intervjuar DN ett antal människor med expertis inom aktuella områden. Inte lika demokratiskt som i Stäppvargen, men ändå – det måste erkännas – en hyfsat bra idé. Särskilt som att dessa inte kom till tals i själva debatten, dessa stackars osynliggjorda universitetsanställda.

Debatten har som bekant sin utgångspunkt i EWB:s uttalande i tv om att regeringen är rasistisk i sin prioritering av modersmålsundervisning framför svenskundervisning, när hon säger att miljonsvenskarna överges med den ”blattesvenska” som inte låter dem ta del av det svenska samhället.

Inger Lindberg, professor i tvåspråkighet, tycker att debatten präglas av okunnighet. Hon anser att det inte finns någon motsättning mellan modersmålsundervisning och svenska. Helena Frisell på Lärarhögskolan i Stockholm håller med och tillägger att det inte är rimligt att ställa svenskundervisning och modersmålsundervisning mot varandra, eftersom den senare undervisningen utgör en mycket liten del av den totala skoltiden.

Åsikten att den svenska skönlitteraturen är avgörande för att språket inte ska bli ”ett instrumentellt språk” och ”en tom uppsättning sfi-fraser” betraktar Inger Lindberg som föraktfullt. Hon anser att EWB bortser ifrån att andraspråkstalare måste ha kontroll över språket som inlärningsinstrument för att kunna spela någon roll i samhället och för att i huvud taget kunna ta del av skönlitteraturen. Hon tillägger att litteraturen är en fantastisk väg in i ett språk och en kultur, men att den inte kan ersätta professionell språkundervisning.

Inger Lundberg fortsätter med att påpeka att man inte hjälper miljonungdomar genom att bemöta deras språk med förakt. I stället behöver man ge dem möjligheter att utveckla de språkliga verktyg de behöver för sina studier och yrkesval. Därtill är Sverige fortfarande ”märklig enspråkigt och monokulturellt”.

DN:s Ossi Carp presenterar ett förslag om vad hela EWBK egentligen handlar om: hur hantera och förhålla sig till de språk som utvecklas bland ungdomsgrupper i områden där människor från många olika språkliga minoriteter lever tillsammans.

Kari Fraurud, forskare vid Stockholms universitets centrum för tvåspråkighetsforskning, tycker att EWB har glidigt ifrån den viktiga frågan om hur man konkret kan förbättra undervisningen för de elever som fortfarande halkar efter. Hon frågar sig vad EWB hade för underlag för påståendet att förortsslangen skulle vara sexistisk grabbslang. Enligt hennes forskning så används slangspråket av både pojkar och flickor för olika syften i olika sammanhang.

Apropå den stora debatten om gussar och pruttar anser Svenska Akademiens före detta ständiga sekreterare Sture Allén att ordet guss ”knappast är sexistiskt” och Ellen Bijvoet på Stockholms universitet anser att den ”förstärker stereotypen om kvinnoförtryck, kriminalitet och droger i förorterna”.

Nihad Bunar är sociolog och verksam vid Stockholms Universitet. Han är rädd att debatten innebär en backlash för åsikten att modersmålsundervisning är bra för elever med andraspråk. Han anser, utan att driekt peka ut någon, att de röster som varit kritiska mot modersmålsundervisning genomgående saknat forskning för sina argument.

Så löd det senaste inlägget i DN. De osynliggorda fick tala, men vad sa de egentligen? Läs EWBK 9:2!