Ebba Witt-Brattströmska Kompaniet (Del 7:1)

EWBK handlar som jag tidigare poängterat inte särskilt mycket om huruvida regeringen är rasistisk när den prioriterar modersmålsundervisning framför förstärkt hemspråksundervisning. Istället tenderar den, precis som det brukar bli när folk bråkar, att handla om precis allting annat som sägs. Nedan följer ett längre replikskifte som inte har med huvudsaken att göra:

Den här debatten förs mellan Åsa Mattsson och Alejandro Leiva Wenger med ett inhopp av Farnaz Arbabi. Den handlar om huruvida miljonsvenskan är sexistisk eller inte. Åsa Mattsson tycker att miljonsvenskan svämmar över av nedlåtande uttryck och misstänker att gussen inte haft någon större del i skapandet av den. Beviset i frågan utgörs av ett lexikon sammanställt av El-giganten-Dogge och Stockholms universitets-Kotsinas (Karins mammas kollega). Det är kontentan i hennes första inlägg, där hon referar till en krönika hon skrivit på SalongK.

Alejandro Leiva Wenger blir riktigt irriterad:

"I övrigt vill jag gå längre än henne och hävda att många former av förtryck präglar svenskan som sådan - även det politiska, det akademiska och det journalistiska språket. Mattsson tycks dessvärre inte känna igen symboliskt våld annat än i ordens lexikala betydelse. Hon viftar därför med ett slanglexikon och frågar: "Vem talar, vem skriver, vem har en röst? Vem är beskriven? Och hur?" Bra frågor. Åsa Mattsson är chefredaktör. Ebba Witt-Brattström är professor. Närhelst de vill har de ordet: de talar, de skriver, de har en röst. Inget fel i det. Men den stämpel som Mattsson vill ge förortsslangen har de berörda ungdomarna inte en chans att bemöta på lika villkor. Konsekvenserna får de uppleva i form av ett socialt stigma."

Åsa Mattsson ger igen:

"Man ska inte heller glömma att tjejer varit lika mycket som killar delaktiga i skapandet av detta språk", skriver Alejandro Leiva Wenger.Tillåt mig tvivla. Att jag gör det, eller att Ebba Witt-Brattström troligen gör det, är förstås ointressant, för jag är "chefredaktör" och Ebba Witt-Brattström är "professor". Vi borde alltså vara diskvalificerade från att ha en åsikt om huruvida det finns sexism i förortsspråket eller inte, tycker Alejandro Leiva Wenger. Du kan ju be alla dina kreativa systrar om ett par debattinlägg i stället, Alejandro? Eller gussar?"

Efter att, som det verkar, Leiva Wenger slagit på stora gusstrumman skriver den tvättäkta gussen Arbadi Farnaz ett upprört inlägg:

"Det är högfärdigt och arrogant att anklaga förorterna för att ha ett mer kvinnoförtryckande språk än övriga Sverige. Förorterna är inget undantag, snarare en konsekvens och förlängning av hur det ser ut i resten av samhället. Den manliga heterosexuella normen råder såklart även där. Varför väljer Mattsson att specifikt lyfta fram det sexistiska i den så kallade "förortsslangen"? Kanske slipper hon därigenom analysera det egna språkets förtryck."

Farnaz Arbabi tycker dessutom att Åsa Mattsson osynliggör de framgångsrika gussarna:

"(...)så gör Åsa Mattsson med sitt inlägg motsatsen till det hon antagligen hade tänkt göra: genom att inte erkänna att jag och andra kvinnor som växt upp i förorterna och som nu är framgångsrika inom våra respektive yrken faktiskt existerar, så blir förorternas unga kvinnor återigen osynliggjorda av välmenande journalister."

Sen gör Alejandro Leiva Wenger comeback:

"Mattssons problem är inte att hon är chefredaktör utan okunnig. Hon struntar inte minst i all den språkforskning som finns tillgänglig för den nyfikne. Men så är Mattsson knappast nyfiken. Hon är egentligen inte intresserad av språkutveckling - hon vill ha tillåtelse att uttala sig utifrån fördomar. Hennes ärende är simpelt: förortsslangen ska stämplas som sexistisk, punkt slut (till skillnad från både vanlig svenska och andra slangformer som skulle vara befriade från sexistiska invektiv)."

Sen tycker Alejandro att Åsa inte ser de framgångsrika gussarna eftersom de är osynliggjorda:

""Var är alla kreativa systrar?" raljerar Mattsson och lyckas visa en fullkomlig nonchalans för alla de kvinnor med bakgrund i olika förorter som verkar i offentlighetens ljus. Det är bara att se sig omkring. Det handlar om författare, journalister, skådespelare, debattörer, konstnärer, politiker. Att Mattsson inte kan se dem är symtomatiskt för ett väldigt vanligt osynliggörande av icke-vita och/eller arbetarkvinnor."

Nu känner sig Åsa Mattsson misstolkad å det grövsta. Hon skriver:

"Mitt syfte har aldrig varit att hävda att det finns sexism bara i förortsslangen utan att hävda att det finns sexism i förortsslangen - också."

Det där med att hon inte ser de duktiga gussen kommenterar hon inte, vilket möljigen kan förklaras av att hon inte såg kommentaren om de osynliggjorda gussen. Hon citerar därefter sin ursprungskrönika, som hon misstänker att varken Alejandro Leiva Wenger eller Farnaz Arbabi har orkat läsa:

"De där okejade orden är ju hämtade från grabb-blattesvenskan till den etablerade grabb-svenskan, liksom alla språk i manssamhällen är grabb-språk."

"Språk är en del av den patriarkala normen i ett samhälle; kvinnors identiteter konstitueras, genom språket och kulturen, som underordnade. Kvinnans möjligheter, skriver den feministiska analytikern och språkforskaren Luce Irigaray i "Speculum de l'autre femme", ligger i att göra uppror mot att låta sig beskrivas som en motsats till mannen, att i stället gå vidare mot något språkligt nytt, ett bejakande av ett språk där det får finnas gåtor och multiplicitet. Detta nya språk är inte möjligt förrän kvinnor är självständiga subjekt som talar till andra självständiga subjekt, och förrän männen talar till kvinnor så."

Och där slutar den debatten, åtminstone för tillfället. Leiva Wenger och Arbabi ansåg att Mattsson hävdat att miljonsvenskan är sexistisk, medan Mattsson säger att jo, visst tycker hon det, men hon menade egentligen att den också var sexistisk, precis som svensksvenskan. En intressant fråga som kombattanterna lyckades belysa i bråket är den om huruvida kultur-gussar osynliggörs i samhället. Mattsson kunde inte se dem, Leiva Wenger tycker att det i sig är ett osynliggörande. Är det så? Det tål att funderas på till EWBK 7:2.