Ruelse på Rackarberget

Om jag nu med en känsla av förtvivlan över reaktionära uttryck från Universitetsvärlden föll tillbaka i min fåtölj för några månader sedan, så har jag nu hoppat till överraskad och förvånad. Elli Eisenhauer, känd från "Upprörd i Uppsala", har nämligen synts till på pretto-modelivsstilstidningen Bons releaseparty. Och inte nog med det. Hon finns med på mingelbilderna i tidnignen, namngiven! Hatten av för dig Elli.

Jag var nog lite orättvis i inlägget om nedladdningsbara föreläsningar. Eller kanske inte orättvis, utan överdrivet aggressiv. Hennes, i mitt lilla tycke, trångsynta inställning till ny teknik i undervisning och hennes stereotypa uppfattning om vad som är "amerikanskt" är förvisso lite irriterande, men utgör faktiskt ingen anledning att gå på som jag gjorde. Sorry, Elli.

När Ellli nu synts till på Bons releaseparty så har en hennes status inte bara sprungit om min - för den har aldrig legat bakom - utan varvat den. Jag måste erkänna mig besegrad och visa min överman i den mediala hierarkin tillbörlig respekt. Det är därför som jag gör denna lilla dvärgpudel och tar - lite - avstånd från "Upprörd i Uppsala". Fast mest egentligen för att det inlägget suger ur ett rent stilistiskt perspektiv. Betrakta det som en ungdomlig synd! Ett infall av pubertal upprördhet!

Jag är mognare nu.