Utan stäppvarg försmäkta ni på denna ö

Som ni säkert noterat uppdateras inte Stäppvargen så flitigt som förut. Detta beror på (1) lite skrivkramp och (2) på att redaktionen är mitt inne i en fas där "riktiga" artiklar skrivs och försöker säljas in. När denna fas går över kommer Stäppvargen att återvända. Tills dess får ni hålla till godo med andra nyhetskällor, såsom Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Om det blir alldeles för frustrerande att vara utlämnade till sådana tidskrifter kan ni ju alltid läsa om gamla Stäppvargen-inlägg.

Trevlig sommar!

Önskar,
Den pretentiösa Stäppvargen-redaktionen

Lugnet för stormen (eller den lätta kvällsbrisen)

Aaargh!! Vilken skrivkramp Stäppvargen har drabbats av. Orden tycks inte flyta som de gjorde förr och läsekretsen bara krymper och krymper. Är detta inlägg en dödsryckning eller vändpunkten? Kommer bollen som studsar på nätet att falla ner på motståndarens planhalva eller min egen?

Kanske kommer det att skrivas långa böcker om den stora epok i den svenska bloggosfären då Stäppvargen grundades och var framgångsrik. Kanske kommer någon att parafrasera originaltiteln på Tomas Mann-boken jag läste och refererade till för några månader sen: Bloggen Stäppvargens uppgång och fall. Det enda som är säkert är att Stäppvargen antingen kommer att dö eller att återuppstå. Ju mer jag tänker på det, desto säkrare blir jag på att det står mellan de två alternativen. Om den skulle dö, slog det mig just, kan Stäppvargen vara med på Fiaskot.

Så där ja. Med det sagt förväntar jag mig en läsarstorm som på sina bara knän ber redaktionen att besinna sig och återuppta arbetet på bloggen.

Rykten, sanning och insinuanta inlägg

Och så var Stäppvargens redaktion tillbaka efter en reportageresa i Tyskland. Läsarna jublade. Statcounter dingnade under mödan att registrera alla bloggbesökare.

I förra veckan fick Stäppvargen lite merde från Le Patríck. Denne tyckte att Stäppvargen fallit till Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters låga nivå genom det påstått insinuanta inlägget om Lars Danielsson och Helen Eduards. Mycket fräckt! Stäppvargens inlägg i frågan var naturligtvis av meta-karaktär och höll sig därmed på de himmelska höjder som bloggen brukar befinna sig på.

Inlägget var alltså till ytan insinuant och ovärdigt Stäppvargen men hade ett djup som - ägde läsaren förmågan att finna det - skänkte stor intellektuell stimulans. Detta djup bestod i blottläggandet av de undanflyckternas mekanismer som istället för att rikta blickarna åt ett annat håll, gör människor nyfikna på vad som döljs. I fallet med Danielsson och Eduards kan man fråga sig varför ett enkelt motbevis inte redovisades för att döda ryktesspridningen? Det hade ju varit det enklaste sättet att övertyga omgivningen om ryktenas låga sanningshalt. Var det för att det faktiskt hände något dem emellan (nu blev det lite insinuant igen) eller var det, som "The Source" föreslår, för att dölja någonting helt annat? Inte vet Stäppvargen.

Nu tar Stäppvargen en time out från frågan och återkommer om det händer något skojigt den närmaste tiden. Men innan dess: hatten av för sossarnas strateger om hela ryktesspridningen var en bluff som kom från dem själva för att dölja någonting annat, hatten på utan att hälsa om det inte var så.

Med en uppenbar känsla för feminism

Frågan har diskuterats på Stäppvargen om huruvida det finns någon jäkla poäng med att säga att all skit som kommer av patriarkala strukturer är alla mäns ansvar. Stäppvargen anser nej, men har bemötts med argumentet "Jo, eftersom alla män tjänar på det". Argumentet har framförts av Karin, liksom av Den ch den i "Med uppenbar känsla för stil" på sidan femtiofem.

Stäppvargen har tänkt till. Om man säger att kollektivt ansvar är okej eftersom alla män tjänar på den nuvarande situation så implicerar man att alla män skulle förlora på en annan situation. Inte sant? För det är ju innebörden av att "tjäna på någonting", att man förlorar på att ha det annorlunda. Frågan uppstår då: hur skulle en annan sitaution se ut? Om patriarkatet inte fanns så kan vi föreställa oss att vi har antingen en renodlad meritokrati, ett matriarkat eller något kvasi-kommunistiskt total-jämlikt samhälle. Vilket av dessa skulle män förlora på?

Svaret är förstås att olika män skulle förlora olika mycket. Och mer därtill: vissa män skulle faktiskt tjäna på något av de andra tillstånden. En feminin bög skulle säkert tjäna på att få leva i ett matriarkat, ett fattigt pucko på total jämlikhet och ett anspråkslöst geni på en meritokrati. Och om så är fallet så tjänar inte alla män på de nuvarande (miss-)förhållandena, vilket i sin tur innebär att inte alla män bär ett ansvar för dem, vilket i sin tur innebär att Stäppvargen har rätt.